För att uppnå en digital förvaltning, där teknik tillämpas på utformningen av processer, policyer och tjänster som tillgodoser användarnas behov, krävs nya arbetssätt och nya kompetenser inom den offentliga förvaltningen. Regeringarna måste främja de färdigheter, attityder och kunskaper som gör det möjligt för tjänstemän att arbeta i en digital miljö och integrera digital teknik för att skapa offentligt värde. Den kontinuerliga kompetensutvecklingen hos offentliganställda kommer att spela en nyckelroll när det gäller att underblåsa den digitala omvandlingen.
Detta dokument granskar god praxis för att utveckla färdigheter för digital förvaltning, baserat på skrivbordsundersökningar och expertintervjuer med beslutsfattare och utövare från över 10 OECD-länder, inklusive Australien, Kanada, Danmark, Frankrike, Tyskland, Italien, Korea, Slovenien, Spanien och Storbritannien. Den fokuserar på praxis för att identifiera och bedöma de färdigheter som krävs av statliga anställda, och att organisera och utvärdera inlärningsmöjligheter.
Kompetensramar är viktiga för ett strategiskt förhållningssätt till kompetensutveckling för digital förvaltning. Offentliga förvaltningar kan använda ramar som beskriver mycket allmänna digitala färdigheter (som DigComp), de specifika färdigheterna hos digitala yrkesverksamma (t.ex. SFIA eller DDAT Capability Framework i Förenade kungariket) eller de färdigheter som bör finnas i statliga organisationer som helhet (t.ex. den danska modellen för digital kompetens). Å andra sidan gör kompetensbedömningar det möjligt för offentliga förvaltningar att spåra kompetensbrister i sin arbetskraft. Resultaten av kompetensbedömningarna bidrar till att bättre inrikta inlärningsmöjligheterna, vilket leder till en effektivare resursanvändning, men systematiska bedömningar av offentliganställdas digitala färdigheter är ännu inte särskilt vanliga.
Offentliga förvaltningar tillhandahåller vanligtvis en kombination av olika typer av inlärningsverksamhet för att utveckla färdigheter för digital förvaltning. Oftast erbjuder offentliga förvaltningar icke-formell utbildning i form av kurser, workshoppar eller utbildning på arbetsplatsen. De flesta möjligheter till lärande om färdigheter för digital förvaltning är dock frivilliga och det finns ytterligare sätt att uppmuntra deltagande. I vissa offentliga förvaltningar får anställda synliga märken eller titlar efter avslutad kurs. Dessutom är utvärderingen av utbildningsmöjligheter för digital förvaltning viktig, men görs sällan systematiskt.
Den övergripande slutsatsen från detta arbete är att regeringarna proaktivt bör investera i kompetens, utbildning och utbildning för att få ut det mesta av den digitala omvandlingen, snarare än att mildra teknikens inverkan på arbetstagare, samhälle och ekonomier. Det behövs en övergripande strategi för vuxenutbildning för att anpassa sig till ett föränderligt arbetsliv och se till att alla individer, särskilt de mest utsatta, har tillräckliga möjligheter att uppgradera sina färdigheter under hela sin karriär. Inom ramen för en sådan strategi är det viktigt att ta itu med brister i den digitala kompetensen. Personer med starkare digitala färdigheter har bättre möjligheter att få tillgång till digitala tjänster och använda digital teknik på arbetsplatsen, vilket bidrar till bättre karriärmöjligheter och högre välbefinnande. Digitala färdigheter kan också spela en viktig roll för att stödja den gröna omställningen, till exempel genom att underlätta förvärv av miljökompetens.