I den internationella litteraturen har Finland haft ett av de bästa utbildningssystemen i mer än två årtionden. Dess innovationsresultat bygger på en modell med högt förtroende för företagsinnovation och offentliga tjänster av hög kvalitet som finansieras med offentliga medel på områden som utbildning, forskning och social välfärd. I dag är den hållbara framgången för strategin beroende av att man skapar byggstenar för en bättre framtid för arbetet mot bakgrund av snabba tekniska framsteg inom AI och tillhörande teknik, där unionen strävar efter att bli världsledande inom människocentrerad digital innovation.
Landet
erbjuder därför en unik möjlighet att förstå de budskap och politiska åtgärder som formar synen på framtidens arbete och utbildning i Europa. Finland har nyligen infört tre viktiga strategiska initiativ:
- AI-strategin: Finlands ålder av artificiell intelligens
- Framtidens arbete 2030
- Reformen av det kontinuerliga lärandet
I detta avseende innehåller regeringens strategi för genomförandet av reformen av det kontinuerliga lärandet genom inrättandet av det nationella servicecentret för kontinuerligt lärande för att stimulera ytterligare tillgång till korta kompetensbaserade kurser, och den strategi och vision som föreslås av innovationsfonden SITRA genom en modell med lokala ekosystem för kompetensutveckling och som bygger på systematiska experiment, två olika scenarier för att förverkliga Finland som ett lärandeintensivt samhälle. Den sistnämnda modellen skulle kunna positionera Finland som ett globalt ledande land med nya vägar till ett digitalt inkluderande samhälle och en framtid för arbetet som bygger på en känsla av personlig agentur, kompetens och personlig innebörd. I ett sådant scenario kan inlärning i ekosystem ske på ett sätt som gör att arbetslivet kan förnya sin kompetens och kompetens.
Med utgångspunkt i den finska AI-strategin och den nyligen genomförda reformen av det kontinuerliga lärandet diskuteras i dokumentet införandet av framsyn som ett sätt att ta itu med kritiska osäkerhetsfaktorer och rimliga framtidsutsikter som ett medel för långsiktigt beslutsfattande. För det andra visar dokumentet att även om Finland har byggt upp betydande framtidsresurser kvarstår utmaningar när det gäller genomförandet av politiken. Nya frågor rör vem som bjuds in till bordet och de latenta riskerna med grupptänkande. Än viktigare är dock att Finlands erfarenheter tyder på att det finns ett behov av att överväga hur prognosmetoder kan ligga till grund för genomförandet av politiken och vad detta skulle innebära i fråga om institutionella arrangemang och kapacitet.