Med införandet av ny teknik ökar behovet av specialiserad IKT-personal konstant över hela världen. Europa står inför en brist på högkvalificerade tekniker, ett tillstånd som riskerar att underminera dess digitala självständighet. Denna fråga behandlas i rapporten “Europa behöver högteknologiska talanger – Att investera i människor för att motverka oligopolistisk dynamik och teknikmarknadsberoende” utgiven av Foundation for European Progressive Studies (FEPS). Rapporten kartlägger EU:s digitala kompetensgap och undersöker policyåtgärder för att motverka den självförstärkande dynamiken som tenderar att koncentrera talanger i händerna på några få teknologiledare.
Bakgrund
Ett fåtal företag i USA och Kina har kontroll över betydande delar av den digitala leveranskedjan. Denna geografiska och ekonomiska koncentration skapar ett beroende för EU. Trots att unionen hittills har försökt reglera dessa företag för att minska riskerna, har EU inte lyckats utbilda tillräckligt med människor för att uppnå sann digital oberoende. EU producerar för få personer med digital kompetens, och många av dem lämnar Europa för att gå till andra teknologihubbar. Denna brist förstärker marknadskoncentrationen eftersom de största företagen erbjuder de mest konkurrenskraftiga lönerna och lockar till sig en stor andel av de globala talangerna. Detta hindrar även de pågående regleringsinsatserna: EU kan inte förstå, och därmed reglera, teknik som den inte har kunskap om.
Högteknologiska färdigheter är kritiskt underförsörjda och utgör en stor flaskhals i en digital ekonomi som är beroende av mänskliga talanger för att omvandla data till värdefull information. Data kan vara bränslet för den nya ekonomin, men det är inte en knapp resurs. Det som är sällsynt är förmågan att omvandla rådata till ekonomiskt värde.
EU erkänner behovet av mer kompetens, men har hittills inte föreslagit passande lösningar eller ens definierat rätt mål. Digitala flaggskeppsstrategin fokuserar på antalet IKT-specialister – ett mål som är alltför brett för att på ett meningsfullt sätt stödja ambitionerna för strategisk autonomi. EU behöver finjustera sina framgångsindikatorer och spåra arbetsgivarnas ofyllda efterfrågan på specifika avancerade digitala färdigheter samt studenternas ouppfyllda efterfrågan på specifika program.
EU:s handlingsplaner, inklusive den europeiska kompetensagendan och handlingsplanen för digital utbildning, kan potentiellt hjälpa till att lösa denna situation. Men avsaknaden av tydliga ansvarslinjer gör det svårt att effektivt implementera dem. För att skaffa de färdigheter som krävs för en mer självständig digital ekonomi och ett mer oberoende digitalt samhälle, behöver en koordinerad strategi mellan EU-länderna implementeras – en strategi som tar tillvara ett brett spektrum av politikområden och utnyttjar sambanden mellan dem.
Högteknologiska talanger lockas till dynamiska teknikcentrum. Dynamiska digitala marknader kan inte existera utan kvalificerad arbetskraft, men en kvalificerad arbetskraft utan lokal marknadsdynamik är ett recept på kompetensflykt.
Att förlora digital suveränitet skulle göra EU sårbart för försörjningschocker inom teknik, vilket alltmer påverkar alla ekonomiska sektorer. Det skulle också kunna innebära att unionen blir sårbar för utpressning eller oförmögen att reglera grundläggande teknik i enlighet med sina egna värderingar. För att uppnå strategisk autonomi inom digital teknik behöver EU främja dynamik över hela den digitala leveranskedjan.