Sammanfattning
Digitaliseringens inverkan på livet och arbetslivet i vårt samhälle har lett till skapandet av digitala arbetstillfällen, vilket återspeglar föränderliga trender och behov på arbetsmarknaden. Mångfalden av arbetstillfällen där digital teknik spelar en central roll ökar ständigt, eftersom allt fler verksamheter är beroende av informations- och kommunikationsteknik (IKT) för att förbättra resultat och effektivitet. Begreppet digitala arbetstillfällen sträcker sig från teknikintensiva jobb (t.ex. programmerare eller digitala konstnärer) till mer traditionella arbetstillfällen som i viss utsträckning inbegriper digitalisering (t.ex. revisorer eller leveransförare). Någonstans i mitten kan vi hitta hybridjobb: där särskild specialisering på området kompletteras med relativt avancerade digitala färdigheter (t.ex. börsmäklare, marknadsföringsansvariga, revisorer som använder digital programvara osv.). Denna mångfald av digitala arbetstillfällen skapar möjligheter för människor som växer när som helst, dvs. att förbättra/utveckla digitala färdigheter för att utföra de uppgifter som detta arbete kräver. EU har tagit fram arbetsklassificeringar såsom Esco, den europeiska kompetensramen, kompetenser, kvalifikationer och yrken, och särskilda hänvisningar, såsom ramen för e-kompetens, som ger gemensam terminologi och gemensamma beskrivningar av digitala arbetstillfällen och yrkesroller inom IKT, vilket gör arbetsmarknaden tydligare och begriplig i hela Europa.
Om upphovsmannen
Luis har sedan 1989 haft BSc och MSc på dataområdet från Universidad Politécnica de Madrid (UPM). År 1997 vann han doktorsexamen med det extra priset från universitetet i Basques. Han var tillförordnad lektor vid UPM (1989–1996), professor och enhetschef vid Universidad Europea de Madrid (1996–2008) och biträdande professor vid Universidad de Alcalá (sedan 2008). Han var vd för ett litet eller medelstort IKT-företag (2002–2006) och var oberoende rådgivare för stora företag. Luis var styrelseledamot i CEPIS (2011–2013, 2016–2020) och har varit ordförande för CEPIS sedan 2022. Under årens lopp har den bidragit till att utforma EU:s referensramar för digital kompetens och sysselsättning. Som officiell expert bidrog Luis aktivt till utvecklingen av tre huvudreferenser på detta område: Escos arbetsklassificering för IKT-tjänster, europeisk e-kompetensstandard för IKT-personal EN6234–1:2019 och DigComp, Digital Competence Framework for Citizens.
Inledning
Den digitala världen påverkar redan nästan alla delar av våra liv och denna trend växer och växer. Även om det är svårt att förutse vad som händer är ett faktum fortfarande sant: efterfrågan på arbetstillfällen som kräver digitala färdigheter och digital kompetens ökar snabbt (Mandl, 2021). Även yrken som traditionellt är avlägset belägna teknik integreras i allt högre grad i sin dagliga och grundläggande verksamhet (lastbilschaufförer och taxibilar använder i dag ständigt GPS-kontrollsystem, reservationstillämpningar och leveransplaner osv.). Digitaliseringen innebär ett allmänt paradigmskifte i den typ av roller och arbetstillfällen som företag och organisationer efterfrågar av anställda, i ännu högre grad än andra aktuella trender, såsom internationalisering (Schmerber m.fl., 2021) eller miljö- och hållbarhetsaspekter (Cedefop, 2021).
Digitala arbetstillfällen kan betraktas som om tillämpningen av informations- och kommunikationsteknik (IKT) på en ny eller befintlig verksamhet eller process är nödvändig, även om andra färdigheter också kan vara nödvändiga. Världsbanken (2018) anser att alla som ”använder eller har möjlighet” är digitala arbetstagare. Dessa digitala arbetstillfällen finns i stora företag, små och medelstora företag, icke-statliga organisationer, myndigheter och offentliga organ, eftersom de har infört IKT i sin nuvarande verksamhet för att göra dem mer effektiva och ändamålsenliga.
Andra tenderar att fokusera på IKT-jobb (Folea, 2019), som är mycket intensiva inom digital verksamhet eller som uteslutande finns i digitala företag och medieföretag, och som lättare kan kategoriseras enligt officiell statistik, t.ex. på det sätt som regelbundet tillämpas av Eurostat. Detta är anledningen till att människor till en början kan tro att dessa typer av arbetstillfällen endast förekommer inom den digitala sektorn, i företag med anknytning till medier, teknik, digital marknadsföring osv. Eftersom digitaliseringen nu går igenom alla områden i livet växer digitala arbetstillfällen fram inom alla sektorer och sektorer.
Grundläggande definitioner: yrke, anställning och roll
När arbetsmarknaden beskrivs är det viktigt att först klargöra flera begrepp för att undvika eventuell förvirring. Det rör sig om ”jobb”, ”yrke” och ”roll”. Även om det finns många olika definitioner av dessa begrepp föredrar vi att använda den terminologi som tillhandahålls av Escopedia, en online-hänvisning till den officiella yrkesklassificeringen EU ESCO:
”Yrke är en grupp arbeten som omfattar liknande uppgifter och kräver liknande färdigheter. Yrken bör inte förväxlas med jobb eller yrkesnamn. Även om anställningen är kopplad till en viss arbetskontext och utförs av en person, sammanför yrket arbeten som har gemensamma egenskaper. ”
Ett ”jobb” är en särskild tjänst som du innehar inom en organisation. Följande exempel kan förtydliga begreppen på ett bättre sätt: ”Som administratör av JobHunters databas över jobberbjudanden på nätet” är ett jobb. ”Databasadministratören”, ”databasspecialisten” eller ”IT-ingenjören” kan vara yrken, dvs. de arbetsgrupper som tjänsten tillhör. Yrket kan användas som yrkestitel. En arbetsgivare som tillträder den tjänst som avses ovan kan utse den lediga platsen med yrkesnamnet, t.ex. ”databasspecialist”.
Slutligen beskriver en yrkestitel en viss tjänst eller befattning för någon, såsom en ”urolog”, medan yrket avser en bredare titel eller hela det område eller den sektor där någon arbetar, såsom ”läkare”. Många kan dela samma yrke utan att dela samma arbetstitel. En ”it-utvecklare” är till exempel ett yrke, men det finns många olika typer av utvecklare, t.ex. de som specialiserar sig på datorspel och mobilapplikationer.
”Rollen” härrör från det organisatoriska behovet av att göra något (CEN/Cenelec, 2018). Detta är ett organisatoriskt krav som kan uppfyllas genom att personal tilldelas att utföra alla eller delar av de uppgifter som är nödvändiga för att säkerställa utförandet av denna uppgift. En person eller grupp kan utveckla flera roller i sitt arbete: en it-chef kommer till exempel att fungera som it-projektledare, analytiker av it-system och till och med en programvaruutvecklare.
Typer av digitala arbetstillfällen
Med tanke på det enorma och ständigt ökande antalet potentiella arbetstillfällen där digital teknik är nödvändig för att bedriva verksamhet och uppnå mål kan olika typer av arbetstillfällen övervägas beroende på deras art och ursprung. I försök att kategorisera digitala arbetstillfällen används vanligtvis intensiteten i IKT-användningen som huvudkriterium (Kluzer m.fl., 2020). Vi kan beakta tre kategorier av digitala arbetstillfällen (Världsbanken, 2018), vilket framgår av tabell 1 nedan, med exempel från Escos arbetsklassificering.
Tabell 1 Tamhöns Kategorier av digitala arbetstillfällen med koppling till exempel från Esco
Dessa kategorier kan ofta överlappa varandra. De flesta IKT-stödda arbeten utförs traditionellt på kontor eller andra standardarbetsplatser, men stöds nu av digitala verktyg som textbearbetning, tabeller osv. Sysselsättningar som läggs ut på underleverantörer och/eller utförs online beror på tekniken: de skulle inte kunna ske utan digitalisering och kräver ofta specialiserade tillämpningar eller maskinvara, t.ex. 3d utformning, finansiell analys osv. Höga IKT-jobb kan naturligtvis också dyka upp som distansarbete, t.ex. programmerare eller webbutvecklare som agerar som externa arbetstagare. I allmänhet skapar onlineplattformar eller mobilapplikationer inte nödvändigtvis nya arbetstillfällen eller kräver avancerade digitala färdigheter, utan gör det möjligt att erbjuda beställtjänster (t.ex. livsmedelsförsörjning) eller internationalisera utbudet av produkter och tjänster för små producenter (t.ex. genom att använda detaljhandelsplattformar på nätet som Amazon).
IKT-intensiva jobb
Den första kategorin av arbetstillfällen har vuxit fram i utvecklingen av nya tjänster och produkter som nästan helt bygger på digital teknik och som ofta dyker upp inom den digitala sektorn och mediesektorn. Till exempel behövs formgivare och utvecklare av digitala videospel endast om de har konsoler som är tillgängliga för allmänheten som underhållning. Några av följande tjänster kan betraktas som specialisering på andra tekniska tjänster: formgivare och utvecklare av digitala datorspel kan betraktas som apputvecklare och formgivare med relevant och stark specialisering på spel. IKT-personal behöver inte bara digitala färdigheter utan även andra färdigheter än IKT eller områdesspecifika kunskaper, t.ex. inom försäkring, bankverksamhet eller hälso- och sjukvård, om de arbetar för organisationer inom dessa sektorer. Andra jobb, såsom en digital konstnär eller en chef för en digital gemenskap som ursprungligen inte var kopplad till IKT-specialister, ingår också i denna kategori.
Arbetstillfällen som är beroende av IKT
Den IKT-beroende arbetskategorin kallas också ofta hybridjobb (t.ex. rådgivare i kryptovalutor) eftersom de kombinerar relevant kvalificerat arbete (t.ex. finans- och investeringskompetens) med specialiserade digitala kunskaper (t.ex. blockkedjor och algoritmer). De avbryter ofta den traditionella uppdelningen av ämnesområden och bestämmer vem som är utbildad eller kvalificerad för att utveckla verksamheten. Bioteknik kan till exempel ofta vara en biolog med omfattande IKT-utbildning och IKT-färdigheter eller ibland en IKT-ingenjör med särskild ytterligare biologiutbildning. Ett annat exempel skulle kunna vara ett bibliotek som i allt högre grad behöver arbeta med digitala dokument och resurser, samtidigt som man håller böcker i pappersformat och hanterar digitala prenumerationer på tidningar, multimedia osv. Dessa digitala hybridjobb skulle kunna vara mycket olikartade, eftersom det finns många kombinationer av traditionella ämnen som är specialiserade på digital teknik, även om de sannolikt inte kommer att generera ett stort antal tillgängliga arbetstillfällen. Dessa högt specialiserade tjänster är dock väl övervägda och avlönade på grund av deras specialisering och bristen på tillgängliga kandidater.
Tjänster som utvidgats till informations- och kommunikationsteknik.
Den sista kategorin omfattar arbetstillfällen som existerade under en mer eller mindre omfattande digitaliserad period. Som nämnts ovan har leveranschaufförer funnits i årtionden och har ändrat sina arbetsmetoder i linje med den tekniska utvecklingen, t.ex. genom att börja med radiosystem för kommunikation, sedan ha billigare alternativ med analoga mobiltelefoner och nu använda smarttelefoner, surfplattor eller konsoler som är anslutna till mobila datanät, GPS-linjer och spårning osv. Den digitala tekniken har uppenbarligen möjliggjort billigare, snabbare och mer tillförlitliga leveranstjänster, vilket i sin tur har ökat efterfrågan och affärsmöjligheter. I detta fall har förare naturligtvis lagt till de digitala färdigheter som nu är nödvändiga för deras övriga tidigare nödvändiga färdigheter, såsom förmågan att köra fordon. Arbetets karaktär liknar det förflutna, även utan digital teknik, men omvandlas och effektiviseras nu genom digital teknik.
Betydelsen av terminologi och ramar
Den snabba tekniska utvecklingen och den ökande förekomsten av digitala arbetstillfällen i organisationer, i takt med att den digitala omvandlingen fortsätter på alla områden, kommer oundvikligen att skapa en känsla av tvetydighet bland många människor, däribland yrkesverksamma. Namn och förkortningar på teknik, symboler för verktyg och system, titlar på funktioner eller yrken eller till och med intyg om personliga kvalifikationer uppträder och försvinner eller helt enkelt döps om, till exempel för kommunikationsändamål. Dessutom föreslår industrin och forskarna ständigt nya metoder och verktyg, som på några år har blivit föråldrade med det som behövdes, webbplatsen och den senaste tekniken.
Denna situation är inte användbar vare sig för arbetsgivarnas och de arbetssökandes inriktning eller för arbetsmarknadsanalysen. Lyckligtvis har EU gjort stora ansträngningar för att se till att arbetsterminologin för färdigheter och yrken är enhetlig och enhetlig genom Esco. Den flerspråkiga europeiska klassificeringen av färdigheter, kompetenser och yrken fungerar som en ordbok som beskriver, identifierar och klassificerar yrken och färdigheter som är relevanta för EU:s arbetsmarknad. Esco har 388 yrken och 13,890 färdigheter inom dessa yrken, översatta till 27 språk (alla officiella EU-språk samt isländska, norska och arabiska). Denna gemensamma terminologi bidrar redan till en framgångsrik integration av flyktingar i EU och möjliggör avancerade verktyg för arbetsmarknadsinformation (t.ex. Ovat) osv.
För digitala jobb erbjuder Esco till exempel standardterminologi för typiska IKT-specialister (grupp 25), såsom programvaruutvecklare och tillämpningsutvecklare och liknande yrken, såsom
- Analytiker av IKT-system: omvandla programvaruanvändarnas behov till tekniska specifikationer.
- Bildtekniker för datorer: de använder avancerad teknik för att hantera problem som autonom körning, digital bildklassificering, medicinsk bilddiagnostik osv.
- Dataanalytiker: deförbereder, organiserar, validerar och tolkar stora datamängder för att generera visualiseringar och tolkningar för beslutsfattare.
Det finns andra grupper med anknytning till IKT-yrken, t.ex.
- IKT-tekniker ( grupp 35), t.ex. webbplatsadministratörer som ansvarar för webbplatsers innehåll och tekniska arbete, eller IKT-helpdeskpersonal som hjälper användare, besvarar deras frågor eller hanterar deras datorproblem.
- Chefer inom IKT-tjänster (undergrupp 133): CIO (högre informationshandläggare), IKT-chefer och IKT-projektledare som ansvarar för projektens framgång.
- IKT-försäljningsspecialister ( undergrupp 2434), t.ex. IKT-ingenjörer: de samarbetar med försäljningsteamet och tillhandahåller teknisk vägledning för planering och anpassning av IKT-produktkonfigurationer så att de uppfyller kundernas krav.
Esco beskriver tydligt varje yrke med en standardiserad rekommenderad kunskaps- och färdighetsprofil. Beskrivningen av IKT-projektledaren innehåller till exempel en förteckning över en del av dennes funktioner, t.ex. ”planering, kontroll och förvaltning av resurser, personal, finansiering och utrustning för att uppnå IKT-projektens mål” och rekommenderar vissa grundläggande färdigheter såsom ”att tillhandahålla rapporter om kostnads-nyttoanalyser”, ”chefer ” eller ”utföra riskanalys” bland ett stort antal andra.
Esco beskriver naturligtvis även andra intensiva digitala arbetstillfällen som inte är nära kopplade till IKT-sektorn: till exempel en digital konstnär, en gemenskapsförvaltare på nätet eller en formgivare av digitala medier. Ett exempel på att beskriva denna kategori av arbetstillfällen är exemplet med en digital prototyp: ”Omvandla ett pappersmönster till digital form med hjälp av särskild programvara. De betjänar och övervakar maskiner som tillverkar olika klädrelaterade produkter. ”
Naturligtvis ingår även traditionella arbetstillfällen, som i hög grad förvandlas till följd av digitaliseringen, såsom exemplet med en förare av en bil eller en skåpbil som nämns ovan ( yrke 8322.2), och kräver vanligtvis digitala färdigheter såsom ”lösliga positions- och navigeringsproblem med GPS-verktyg” eller till och med kunskaper som ”dataskydd”.
Andra ramar
Andra ramar kan också hjälpa oss att förstå de roller och kompetenser som arbetsmarknaden behöver av dem som arbetar med digital teknik, särskilt IKT-personal, men också från andra digitala intensiva aktörer. Ramverk
e-kompetens (e-CF) identifierar 41 e-kompetenser som beskriver alla möjliga typer av IKT-professionellt arbete och erbjuder ett gemensamt språk för kompetenser, färdigheter och kunskapsnivåer i hela Europa. IKT-personal kan arbeta inom fem huvudområden, som vart och ett är kopplat till en uppsättning färdigheter:
- Planering – utformning, utformning eller beslut om IKT-lösningar
- Uppbyggnad – utveckling och införande av system och tillämpningar.
- Drift – tillhandahållande, stöd, drift och underhåll av system och infrastruktur.
- Möjliggörande – skapa lämpliga villkor för IKT-relaterad yrkesverksamhet.
- Förvaltning – Drift och säkerställande av beredskap och tillgång till resurser och processer för IKT-specialister.
Omsätta e-CF i praktiken
Som en del av sitt arbete kan en IKT-expert som arbetar för ett företag behöva se till att den befintliga IKT-infrastrukturen tillgodoser identifierade eller nya affärsbehov (kompetens A.1 Informationssystem och anpassning av affärsstrategier), och kan ibland utgöra en lösning för att få värdefull information från en stor mängd rådata för att uppfylla verksamhetsmålen (kompetens D.7. Datavetenskap och dataanalys). Om en ny digital lösning utformas och testas måste IKT-experten analysera dess nuvarande egenskaper och avgöra om instrumentet uppfyller kraven (kompetens B.3. Provning). För att säkerställa driftskontinuitet måste IKT-experten upprätthålla befintliga system och övervaka att de fungerar korrekt och fortfarande fyller sin funktion (kompetens C.5. Systemförvaltning eller E.6. IKT-kvalitetsstyrning).
I verkligheten utförs denna verksamhet på specifika kompetensnivåer, beroende på i vilken utsträckning IKT-yrkesutövaren kan utföra de uppgifter som krävs. Den standardiserade ramen återspeglar detta. För att till exempel täcka nivå 1-kompetens skulle en IKT-expert helt enkelt behöva följa fördefinierade protokoll för att upprätthålla operativsystem. För att täcka nivå 5 måste IKT-experten å andra sidan ha kompetens att planera strategiska lösningar på en mycket högre nivå.
När IKT-personal tillämpar kompetens behöver de ofta använda färdigheter och kunskaper för att uppnå bästa möjliga resultat: t.ex. för e-kompetens D.10. Informations- och kunskapshantering, måste känna till ”lagstiftning (immateriella rättigheter, den allmänna dataskyddsförordningen)” (kunskap K5) och kunna omsätta/återspegla affärsbeteende i strukturerad information (färdigheter S3).
På grundval av denna standard finns det andra dokument som är användbara för att definiera relevanta aspekter av IKT-yrkesverksamhet. Exempelvis definieras i standarden EN16234 – 1 även 30 professionella IKT-roller: t.ex. DevOps-expert, systemarkitekt, rollen som nätverksexpert eller informationssäkerhetsansvarig. Var och en av dessa 30 roller har en rekommenderad uppsättning e-kompetenser med motsvarande kunskapsnivå.
E-CF används nu av multinationella företag och stora organisationer i EU, såsom La Poste Italiane, Airbus och Tata Steel,och förvärvas också i andra sammanhang, såsom den akademiska världen och utbildning. Dessutom finns det flera användningsfall där en hänvisning till e-kompetens används för att definiera fler roller: exempelvis definieras (CEN/Cenelec, 2022) profilen för ”upphovsmannen till onlineinnehåll”, en digital roll som ansvarar för att producera effektivt innehåll, text och multimedieinnehåll för webbtillgänglighet (se profilen e-CF i tabell 2 nedan).
Tabell 2 Tamhöns E-CF-profil för rollen för ”upphovsmannen till internetinnehåll”.
Grunden för EN 16234 – 1 har också på senare tid gjort det möjligt att utveckla andra faktorer som bättre skulle kunna definiera arbetstillfällen och andra kompletterande aspekter, såsom definitionen av kunskapsbasen för yrkesmässig informations- och kommunikationsteknik, riktlinjer för utarbetande av läroplaner för IKT-utbildning, en etisk ram för IKT-yrken osv.
Efterfrågan på arbetssökande på det digitala området
Arbetsmarknadsanalyser är komplexa och det är alltid svårt att förutsäga vad som kommer att hända i framtiden. Det är lättare att identifiera traditionella IKT-yrkesutövare. Eurostat tillhandahåller regelbundet statistik om antalet IKT-specialister i EU inom sektionen för humankapital i indexet för digital ekonomi och digitalt samhälle. År 2021 fanns det 9 miljoner IKT-specialister i Europa, vilket motsvarar 4,3 % av den totala sysselsättningen. Kvinnor var fortfarande till stor del underrepresenterade och utgjorde mindre än 20 % av den totala IKT-arbetskraften (Desi 2022). Av redan anställda IKT-specialister studerade drygt hälften (64,5 %) databehandling vid ett universitet. Detta innebär att det finns stort utrymme för dem som inte har en formell utbildningsnivå men som har särskild digital utbildning och digitala färdigheter. Europeiska centrumet för utveckling av yrkesutbildning (Cedefop) uppskattar att omkring 560,000 IKT-tekniker och 1,421,000 IKT-specialister kommer att behövas i Europa för perioden 2020–2030. Som svar på detta behov lanserades kommissionens digitala kompass, som presenterar en vision på hög nivå för att göra det kommande årtiondet digitalt och europeiskt – genom att fastställa ett mål för 20 miljoner IKT-specialister i EU senast 2030.
Dessa siffror är ännu djupare. EU har tagit fram yrkesklassificeringar och referensramar som möjliggör avancerad datainsamling inom olika dimensioner från arbetsmarknaden. Denna gemensamma och fullständiga terminologi gör det möjligt att använda stordata genom bearbetning av naturligt språk och artificiell intelligens. Cedefops OVATE-verktyg ger detaljerad information om arbetsgivarnas efterfrågan på jobb och kompetens, baserat på miljontals jobberbjudanden på nätet som samlats in från olika källor (t.ex. privata jobbportaler, offentliga arbetsförmedlingsportaler, rekryteringsbyråer, nättidningar och webbplatser för företag) i 28 europeiska länder. All information tilldelas sedan Escos yrken och färdigheter.
Uppgifterna från 2021 (se diagrammet nedan) kan hjälpa oss att analysera efterfrågan på olika yrkesgrupper. Som framgår av diagrammet uppgår efterfrågan på IKT-personal till 8,2 % och 1,25 % av alla jobberbjudanden på nätet med anknytning till IKT-tekniker, vilket innebär att mer än 10 % av alla jobberbjudanden online under 2021 krävde hög IKT-intensitet och därmed tekniska färdigheter.
Figur 1 Onlinereklam för jobb som kräver IKT-specialister under första kvartalet
2021–4:e kvartalet 2021 i EU kan data från dessa bedömningar bidra till att förstå efterfrågan på digitala färdigheter inom alla andra yrkeskategorier, tillsammans med den pågående digitaliseringen av arbetslivet.
Figur 2 Procentandel platsannonser med uppgift om varje allmän digital kompetens under fjärde kvartalet 1 2021 – fjärde kvartalet 4 2021 i EU
Som framgår av figur 2 kräver de flesta arbetstillfällen allmänna digitala färdigheter, såsom ”arbete med datorer”, grundläggande kunskaper i ”IKT” och ”informationsfärdigheter”, som anses vara de mest efterfrågade. Mer specifika färdigheter nämns också (i mindre utsträckning i efterfrågan), såsom förmågan att använda digitala verktyg för samarbete och produktivitet, eller förmågan att inrätta eller programmera datorsystem (se figur 3 nedan, Procentandel platsannonser där varje specifik digital kompetens nämns under andra kvartalet 1 2021 – fjärde kvartalet 4 2021 i EU).
Figur 3 Procentandel platsannonser med uppgift om varje specifik digital kompetens under fjärde kvartalet 1 2021 – fjärde kvartalet 4 2021 i EU
Detta gör det svårt att övervaka all digital yrkesverksamhet, särskilt om vi vill ta hänsyn till egenföretagare, arbetstagare i gigekonomin och utkontraktering. En intressant förstudie av Kassi m.fl. (2021) det uppskattas dock att 5 miljoner heltidsanställda för närvarande arbetar inom dessa områden och att 19 miljoner arbetstagare är sysselsatta i gigekonomin. Dessutom har covid-19-pandemin i Europa inte bara påskyndat digitaliseringen av yrken, utan också ökat människors intresse för digitala nomadiska arbetstillfällen, dvs. distansarbete som endast kan utföras online (Nagel, 2020).
Framtidens arbetsliv och EU:s digitala decennium
Denna ”digitala ökning” som orsakats av covid-19-pandemin i Europa har visat att arbetstagare måste förvärva både grundläggande och avancerade IKT-färdigheter för att förbli konkurrenskraftiga på en ständigt föränderlig arbetsmarknad. Och sysselsättningsprognoserna för IT bekräftar att efterfrågan på it-kompetens kvarstår och kommer att förbli mycket stark under de kommande åren (Martin Sundblad och Marianne Kolding, 2022). Dessutom kommer den snabba tekniska utvecklingen att leda till förändringar i kompetenserna för IKT-jobb. Många arbetstillfällen som arbetsgivare måste fylla senast 2030 kommer att kräva högre digitala färdigheter (McKinsey to Co, 2020). För andra kategorier av digitala arbetstillfällen liknar perspektivet för 2030 (McKinsey to Company, 2017).
En simulering av Monte Carlo nyligen (Codagno et al., 2021) visar att utan betydande investeringar i digital kompetens, kompetenshöjning och omskolning kommer Europa inte att uppnå det digitala decenniets mål om att 80 % av EU-medborgarna ska ha åtminstone grundläggande digitala färdigheter, vilket inte heller kommer att nå målet på 20 miljoner yrkesverksamma inom IKT senast 2030. I simuleringen uppskattas i stället att endast 64 % av européerna kommer att ha grundläggande digitala färdigheter (16 % under målet) och endast 13.3 miljoner IKT-specialister i sysselsättning senast 2030, vilket är 6.7 miljoner under målet (EIT Digital, 2022).
Automatisering är också en faktor: den digitala tekniken utvecklas snabbt och den genomsnittliga arbetstagarens uppgifter och verksamhet måste förändras i framtiden. Hur? Beror på. I McKinsey ĎCo:s rapport (2017) uppskattas att upp till 30 % av det globala antalet arbetade timmar skulle kunna automatiseras fram till 2030, beroende på takten i införandet av IKT och ny teknik. Detta innebär att kompetensen snabbt måste komma ikapp den nuvarande situationen.
Med tanke på den exponentiella ökningen av utbudet av och efterfrågan på digitala färdigheter måste proaktiv utbildning och stöd till anställda presenteras så att de antingen kan fördjupa sina befintliga färdigheter eller förvärva nya. Europeiska företag och organisationer bör lägga stor vikt vid att omskola sin arbetskraft och locka till sig nya talanger. Det finns ett behov av att stärka de offentlig-privata partnerskapens styrka på kompetensområdet och att involvera alla berörda parter i den digitala kompetensen och sysselsättningen. Och det är inte allt: utbildningssystemen spelar en viktig roll när det gäller att bygga upp en ”ny generation av arbetskraft”(understrykning tillagd 2021) och kan bidra till att överbrygga klyftan mellan det befintliga utbildningsutbudet och den kompetens som arbetsmarknaden behöver och söker.
Bilder: CC FRÅN TILLSYNSMYNDIGHETEN
⚠ ansvarsfriskrivning: Texten har översatts automatiskt från den europeiska plattformen för digital kompetens och digitala arbetstillfällen. Om du har hittat fel i texten kan du kontakta digikoalice@npi.cz
| INFORMATION | |
|---|---|
| Geografiskt område | Europeiska unionen |
| Ämne | Digitala färdigheter |
| Svårighetsgrad | Medelsvår, Avancerad, Digital Expert |
| Typ av initiativ | EU:s institutionella initiativ |